Oskrivna blad.

Onsdag. Inte den sämsta dagen i veckan. Inte den bästa heller. Onsdag är bättre än tisdag som är den dag i veckan där måndagens upprymda samtal efter helgens bravader är uttömda och helgen känns oändligt långt bort. Torsdag försvinner lite i bara farten när vi ångar på mot fredag, som för övrigt inte behöver någon närmare presentation.

Denna onsdag, näst sista skoldagen, skiter vi i matlagning. Varken jag eller Maria orkar ställa oss vid spisen. Alfred sparkas iväg för att hämta pizza. Det är otroligt skönt att ha den förmånen att kunna göra det ibland. Eller förmån, jag har fanimej jobbat ihop pengarna själv.

Mitt i en tugga av kebabkött, feferoni och sallad kommer Liv med en påse. Den är fylld till bredden med pyssel, böcker och stenciler. Säger man så fortfarande? Stenciler. Vackert namn på ett papper.

Allt som ungarna har gjort i tredje klass skall tagas med hem och nu ska jag och Maria få bevittna dessa alster. Teckningar, halvfärdiga matteböcker och lerskålar hålls upp med belåten min av dottern. Mest stolt verkar hon vara över ett lila skrivhäfte. Hon reser sig upp, spänner blicken i mina trötta ögon och säger med ett tvingat lugn, “-Pappa, kolla detta. Ett helt tomt skrivhäfte.”

image

Jag sitter förvånad, stannar i tuggan och stirrar. Liv lämnar mig med alla mina frågor, rusar in till storebror för att visa denna heliga klenod.
Ett helt tomt skrivhäfte.

Kanske kan detta tomma häfte komma till nytta i sommar. Jag tänker börja skriva dagbok tillsammans med Liv. Det kan bli en mysig stund med block och penna, apelsinsaft och kanelbulle under regniga kvällar i husvagnen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.