Post PC-eran är redan här!

Tanken på att klara alla mina digitala uppgifter med endast en smartphone har länge legat och gnagt i en mörk vrå i huvudet. Tillsammans med vissa intressen som kräver lite mer hårdvara och att nästan vara sjukligt prylgalen har gjort att få ljusglimtar har kastats in i den där mörka vrån.

Men nu börjar det att hända grejer. Jakten på prylar har bytts ut till en strävan efter enkelhet. Att endast ha en bra pryl som klarar biffen istället för många, halvdana apparater är numera mitt mål. Kvalitet före kvantitet.

Jag brukar ha min sambo Maria som referens när det kommer till användning av telefonen. Hon får representera en helt vanlig användare. Jag tror att hon sällar sig till en stor skara med ungefär liknande beteende. Hon använder ingen dator alls. Hon lever sitt digitala liv genom telefonen. Bankärenden, film, surfa, musik och interagera med vänner och bekanta. Dessa användare lever redan en såkallad post PC-era. Ett digitalt liv utan dator.

Behöver jag en dator?

Nej, faktiskt inte. Jag äger faktiskt ingen renodlad dator. Jag har en Chromebook och den har ju sina begränsningar. Jag ser inte riktigt den som en dator eftersom den jobbar mest mot molnlagring och  den är väldigt begränsad när det kommer till att installera programvara.

image

Således kan jag också klara biffen utan dator.
Min telefon har 128Gb lokal lagring. Det räcker och blir över. Skulle det mot förmodan börja bli fullt så är det enkelt att föra över filer, antingen till någon molnlagring eller till en extern hårddisk. Det är bara att plugga in via usb-c porten.

Jag börjar förlika mig med tanken på ett liv utan dator. Varför ska jag ha en maskin ståendes som jag inte använder?
För er spelnördar är det ju en helt annan femma.

Jag tror att jag på väg att införa ytterligare lite mer enkelhet i mitt liv. Jag är på rätt väg.

Mvh Ade.

Ofrivilligt buggad.

Ni vet den där känslan när ni gör något som anses förbjudet men ändå inte kan låta bli?
Det hände mig idag.
Min dotter ringde av misstag upp mig och jag kunde lyssna på vad två tioåriga barn, på väg hem från skolan, pratar om.

Jag försökte påkalla min dotters uppmärksamhet men förgäves. Hon var helt inne i en diskussion med sin “kille”, vi kan kalla honom för Olle.

Jag tänkte lägga på flera gånger men kunde inte låta bli att lyssna. Snackar hon skit om andra? Ska de hitta på jävelskap hemma? Som förälder till tre bastarder varav två äldre bröder till min dotter så har jag varit med om ett och annat och kan inte lita helt på att allt går rätt till.

Samtalet som utspelar sig under den korta promenaden från skolan till vårt hem gör mig fruktansvärt glad. Och stolt.

Min dotter undrar om Olle såg en klasskamrats nya sandaler? Det var jättefina för att de var rosa. “- Jag vill också ha nya sandaler.” säger hon. Samtalet går vidare.
Liv berättar för Olle att det minsann har byggts en liten altan på framsidan och pappa med storebrors hjälp gjorde allt jobb själva.
Han ska få se när de kommer hem.

Mitt i en mening höjer min dotter rösten och utbrister, jag citerar, “Jävlar vad myror det går här!”
Det var inget mer med det och samtalet, liksom promenaden fortsätter.
De små liven är strax hemma. Jag hör hur ytterdörren öppnas och jag lägger på innan jag blir tagen på bar gärning.
Med kluvna känslor spelar jag upp samtalet från minnet. Jag ler.

En tjej och en kille. Ett vanligt samtal dem emellan under en promenad, på väg hem från skolan i sommarsolen.

image

Sommar och sol.

Maj månad har med sitt extremt varma och vackra väder gjort att mina sommardepåer har fyllts på till bredden. Får vi bara någon mer vecka med detta väder så kan jag möta vinterns mörker och kyla med kraften från alla soltimmar sköna Maj har givit mig.

image

Vi har fixat lite med våra uteplatser. Maria klippte häcken medan jag och Alfred byggde ett litet trädäck på framsidan. Rabatterna plöjdes upp och nya blommor planterades. Nu kan man äntligen sitta och njuta. Ångesten över att ha de fulaste uteplatserna i området är borta och när vi drar iväg med husvagnen så gör vi det med gott samvete.

image

Låt sommaren komma!

Mappstrukturens vara eller icke vara.

I telefonens app “Anteckningar” finns ingen möjlighet att skapa mappar. Jag är en man av ordning, även om jag inte är fulländad, så försöker jag att hålla någon form av struktur på filerna i datorn eller molnet. Det är endast min bristfälliga organisatoriska förmåga som sätter käppar i hjulet.

För att hålla ordning bland anteckningarna finns taggar. Det går att ge de olika taggarna en speciell färg för att på så vis lättare hålla ordning. Det finns även en sökfunktion som gör det enkelt att hitta en viss text. Väldigt smidigt.
Det hela ser dock lite skrämmande ut. En enda röra av länkar, texter och anteckningar. Att försöka hitta något genom att skrolla i den ganska digra listan av sammansatta ord för att hitta något är lika lätt som att hitta en ensam strumpa i dotterns garderob. Omöjligt.

Kanske är det så man ska jobba nu för tiden?
Kasta in allt i en salig röra och använda sig av sökfunktionen. Jag ser spår av detta lite överallt.

image

Swipa neråt på startskärmen och du får fram en sökruta för att finna appar, kontakter eller vad du nu vill finna. Det blir färre moment och går således fortare.

Fotografier går ju även de att tagga för att underlätta att hitta dem, även om jag föredrar att skapa album.

Just nu så får jag iallafall förlika mig med tanken att jobba med taggar och sök i telefonens “anteckningsbok”. Det är där som mina texter skrivs och sparas.

Hur, vad, varför gör ni i er dator eller telefon?

Mvh Fredrik Adetoft.

Less is more.

Det surrar alltid en liten tanke teknik i mitt lilla snurriga huvud. De flesta bitarna, livet i stort, har fallit på plats och utgör inget som upptar prestanda i hjärnan. Förutom det där med teknik.

Jag trodde att jag funnit min plats i den digitala världen och mina bopålar är nedslagna till hälften i Googles mylla. Men………

Som den fanatiska stock-app user jag är så vill jag använda telefonens standardappar. De är snygga, de samarbetar felfritt och jag vill ha så lite extra junk som möjligt i telefonen.

Så nu börjar jag en period i mitt liv där telefonen kommer att vara den enda enhet som används till mina digitala göromål.
Fotografering, blogga, podda mm. Det är något tilltalande med tanken.

image

Dagens mobiltelefoner i premiumklassen är riktiga prestandamonster. Processor, RAM, och lagring är i nivå med en gamingdatorer.
Det är synd och skam att inte utnyttja mobilens fulla potential.

Det går med en enkel Otg-kabel (on the go) att koppla in de allra flesta tillbehör till din mobil. Mikrofon, USB-minne, extern hårddisk, spelkontroll, tangentbord och mus mm.

Jag har precis kopplat in min Huawei Mate 10 Pro till en extern hårddisk och gjort en backup på hela telefonen. Jag testade även att föra över lite bilder från en mapp i telefonen till ett USB-minne.

image

Att min externa mikrofon fungerar vet jag. Jag har nu spelat in två poddavsnitt med mobilen.

Min telefon är utrustad med något som heter Desktop mode. Det innebär att jag kan koppla den till en skärm och få en PC-liknande upplevelse. Jag har ingen skärm tillgänglig så jag har inte kunnat gå in på djupet med detta men det kommer.

Det är lite därför jag har beslutat att använda mig av telefonens “Anteckningar” som textredigerare.
Det är smidigt med “taggar” och sökfunktionen för att enkelt hitta bland alla texter. Att man sedan enkelt kan dela texten till olika tjänster som t.ex WordPress utan att hålla på med klippa och klistra är ju inget man gråter floder över.

image

Enkelhet mina vänner. Jag vill ha enkelhet.

Med 128GB lagring i min telefon så klarar jag mig väldigt länge. Det är mer än vad jag hade i min MacBook och betydligt mer än vad som finns i min Chromebook.
Det går att använda telefonen till mer än bara Facebook, Candy Crush och fotografera katten.

Mvh Ade.