Stopp! I nödens namn!

Efter en kortare tripp äntrar vi campingen. Semestern kan börja! 

Som den nybörjare jag är på husvagnslivet är själva transporten av lopplådan från punkt A till punkt B mycket spännande. Har jag gjort allt klart före avfärd? Är vagnen kopplad enligt gängse regler. Har vi vridit om låsen till alla skåp och lådor i köket? Ligger lasten bra? Kultrycket, backspeglar mm. 

Nåväl. Vi rullar igång efter trippla kontroller av det mesta. Resan går bra. Inga missöden att rapportera. Etableringen går också över förväntan. Prydnadssaker, förtält och utemöbler står snabbt på sin plats. 

Jag känner att spänningarna släpper. En hel vecka av vackert väder, bad och upplevelser väntar. 

Stopp i nödens namn! 

I all uppståndelse och lätta stress som det faktiskt innebär när man som nybörjare backar in på bokad plats har jag missat det där att jag faktiskt behöver gå på ”tryckeriet”. Lättnaden och den inre friden som infinner sig när allt är klart gör att hela kroppen slappnar av. 

Med blipkortet i högsta hugg går jag med bestämd blick, sammanbitna läppar och taktfasta, raska steg mot servicehuset. Klockan är mycket och det är inte allt för mycket spring genom aluminiumdörrarna. Skönt tänker jag. De sista metrarna blir hetsigare. Likt en pingvin med spända skinkor vaggar jag in på herrarnas. 

Ve och fasa!

Naturligtvis är det städning på gång. Mina erfarenheter från föregående säsong säger mig att jag lyckas nio av tio gånger pricka in när en stackars feriearbetare står där med sin lilla städvagn och skurborste för att sanera bort dagens tarv.

Det var då själva f…

Jag nickar snabbt till hälsning och försvinner in i ett bås. Det är iallafall rent och snyggt här inne tänker jag innan bomben plötsligt släpps. Faan. Jag tänkte mig en ljudlös tillställning men där fick jag tji. Resonansen de tunna skärmarna skapar kan försätta berg. Med blossande kinder sitter jag och väntar och kollar eventuella skador. Jag kan inte med äran i behåll gå ut och möta blicken från den hårt arbetande ungdomen så jag sitter kvar tills det blir alldeles tyst. En man med sitt barn kommer in för att göra kväll. Tandborstning och en skvätt i den barnanpassade pissoaren.

Jag ser min chans och trippar ut på lätta fötter. Inte en skymt av städaren. Livet ter sig mycket ljusare än det gjorde för en liten stund sedan.

Morgonen därpå.

Jag vaknar tidigt i ottan. Det gör jag alltid. Övriga familjen sover fortfarande och jag brygger mig en kopp kaffe och sätter mig i förtältet. Solen är på väg upp och det är tyst på campingen. Endast några måsar och en galen hund stör friden. Jag njuter till fullo av min frihet och avsaknaden av alla ”måsten”. Dagen tar vi som den kommer och inget är planerat.

Som sig bör så gör sig den där ”nöden” påmind igen. Kaffet, tänker jag och tar blipkortet och spatserar iväg. Gryningen är vacker. Älvor dansar över fuktiga gräsmattor och solens strålar bryter strax igenom björkarnas fladdrande löv. Den gigantiska hoppkudden ligger platt som en överkörd badboll och väntar på att fyllas med sommarluft. Det är inga barn uppe än. Jag kommer att ha servicehusets toalett alldeles för mig själv. 

Jag för kortet mot den fyrkantiga läsaren. De starkt lysande röda lamporna övergår med ett pip till fyra gröna. Jag är inne. 

I min rofyllda bubbla ser jag inte vagnen. Smidig som en oljad hankatt tänjer jag höfterna och undviker en katastrof. 

”-Hoppsan!” Hör jag en pigg röst säga. Det är en städare och jag har precis nästan vält en förbannad städvagn. 

Jag känner mig förföljd. ”Kan man inte få skita ifred i det här jävla landet!” Vill jag skrika. 

”-Oj, det var nära ögat.” Är det enda som kommer ur min förvånade mun.

Jaha. Då sitter jag här igen och drejar en björn. Efter uträttat behov sitter jag åter kvar en stund. Nu hade jag mobilen med mig som tidsfördriv. Hade jag haft täckning så hade det varit ännu bättre. Nu räckte inte ens campingens wifi in för att göra min tid på dass lättare. Men men. Allt har sitt slut och även mitt besök på ”tryckeriet” kom till ända.

Jag träffade mina antagonister vid ett flertal tillfällen under veckan. Både i tid och otid. Jag har förlikat mig med tanken på att det kommer att vara så. No hard feelings.

Vi fick en underbar vecka och vi längtar redan till nästa resa.

Med vänlig hälsning, Ade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.