Eye of the tiger!

Doften av svett, förhoppningar och högerkrokar ligger tung i den trånga lokalen. Blivande pugilister i alla åldrar strömmar till. De flesta har minst en termins träning i armarna och de ser fruktansvärt fokuserade ut. ”Eye of the tiger” ni vet.

Eye of the tiger!

Jag hälsar Pw med en nick och försöker med blicken förmedla att nu jävlar är det allvar. Nu ska vi, två sjangserade 45-åringar, göra debut i ringen.

Musiken drar igång och det är dags för uppvärmning. En tjej som ser oförskämt vältränad ut drar upp tempot. Som en lång orm joggar vi runt lokalen. Vi slår i luften. Vänster, höger. Vi snurrar på armarna åt alla möjliga håll. Än så länge hänger jag med. Det är på andra varvet, när vi ska hoppa i farten, det smäller till i knät. Faan! Jag drar ner på hoppen. Märkligt att jag hade den förmågan. Att hoppa utan att fötterna lämnar golvet.

Efter dryga kvarten är uppvärmningen klar. Det hade egentligen,nu när jag tänker efter, varit ett alldeles utmärkt träningspassför en som inte rört sig på över ett decennium. Men det tyckte intetränaren.

Sparring!

Det var alltså dags att puckla på varandra lite. Vi utan tandskydd får endast slå mot kroppen och absolut inte mot huvudet. Den regeln glöms oftast bort av de yngre förmågorna (alltid killar, alltid) och det vevas hej vilt både högt och lågt i någon form av prepubertal hävdelsemani. Som alltid lär de sig snart på de svåra sättet. När du står och matar som en väderkvarn är du öppen som en nysådd åker. Det räcker med en halvmiss för att komma igenom den obefintliga garden och fläskläppen är ett faktum.

Jag och Pw behöver inte bevisa något. Vi kämpar på med att försöka orka jabba överhuvud taget. Handskarna blir fort tunga och jag lovar, jag orkar inte mer än ca en minut. Armarna hänger som avbrutna kycklingvingar efter sidan och jag kippar efter andan. Minuten av vila mellan ronderna är alldeles för kort och jag hinner inte få någon kraft tillbaka. Vi går runt och petar på varandra med handskarna.

”Ding dong!”

Det är slut! Äntligen! 60 minuter av ren tortyr! Benen skakar, armarna är obrukbara och luftrören känns som sugrör. Men fanimej, vi gjorde det! Jag och Pw har kört en träning tillsammans och det var länge sedan, iallafall jag, hade så roligt. I ett svagt ögonblick lovade jag att vi kör nästa torsdag igen. Som kroppen känns nu, två dagar efter så var ett icke genomtänkt beslut. Men det ska gå.

Mvh Ade.

Efter ett par månader i sökandets tecken så verkar letandet lida mot sitt slut.Tillfälligt iallafall. Mellansnigel har tagit upp sin avslutade boxningskarriär. Han var bara 9 när han började och det höll i några månader. Nu är han 13 och kanske är mer redo. Han tycker det är jättekul och längtar till träningarna. Hans oroliga själ har lugnat ner sig.

Kanske har grabben hittat rätt.

Alfred poserar

Den långa vägen till fritidsaktivitet. #blogg100

Mellansnigel kan ha hittat rätt.

Äntligen!

Efter att ha provat på det mesta som finns att pröva i en småstad i form av kroppslig fritidsaktivitet så tog det stopp. Fantasin ebbade ut i en rastlöshet som mest kan liknas vid en 40 minuter lång mattelektion. (fattar ni den? Ingen rast under en 40-minuterslektion. Rastlös! hehe)

Tills igår. Då bestämde han sig. Boxning. Han vill ta upp boxningen igen. Efter flytten till sin mor för ca 2,5 år sedan fick pugilistkarriären läggas i malpåse. Synd. Han hade liksom sin äldre bror talang. Storsnigel var på väg mot sin första match när handskarna lades på hyllan. Jag var nog en bidragande orsak till detta. Mitt jobb gjorde så att jag inte kunde medverka i den utsträckning som pojkarna var vana vid. Nu är dom äldre, mognare och kanske mer “hungriga”. Storsnigel gymmar och verkar vara nöjd med det. Mellansnigel har som sagt varit rastlös och nog lite frustrerad när han inte har hittat “sin grej”.

Jag tycker det är förbannat bra gjort av en kille på 13 år att våga, helt själv, utan vare sig kompisar eller mig som förälder, ta kontakt med olika tränare och testa på. Jag gillar ju boxning så det är med glädje jag tar emot mellansnigels beslut.

Det var första träningen idag och han var väldigt trött men lycklig. Förhoppningsvis har han hittat rätt nu.

Här är en gammal bild på dessa två kämpar. Eye of the tiger!

IMG_2161