Torkskåpet.

För oss är torkskåpet en central del av vårt hushåll. Om det skulle sluta att fungera så är det bara en tidsfråga innan vardagsrummet blir belamrat med torkställningar, galgar och blöt tvätt. Fredagsfinalerna av Idol får ses genom omaka par strumpor, kalsonger och tonårströjor.

Innan vi drog igång det gamla skåpet för ca 5 år sedan hade det fungerat som förvaring av diverse kemikalier som tvätt och sköljmedel. Även kattsanden hade sin givna plats längst ner i det vita plåtskåpet.

Det var av ren frustration av ovan nämnda situation i vardagsrummet som jag fick nog och gjorde kaos i övriga utrymmen i lägenheten för att få plats med sakerna som huserade i torkskåpet. Katten (vila i frid Sebbe) hade gått vidare till de sälla jaktmarkerna och jag gjorde upp med myten om att det kostar mer än Andorras BNP att driva detta förträffliga skåp.

Sedan dess har livet tagit ytterligare ett steg i rätt riktning. Det bekväma livet. Tills igår.

Maria hade som seden kräver bunkrat upp med fulla maskiner. Torkskåpet, i år fyller det 35, utnyttjades till max. Bland annat mina pyjamasbyxor som jag bara måste ha hängde där, redo att få värmas torra. Det enda som kan mäta sig med att dra på sig nytvättade pyjamasbyxor, doftande av ros eller lavendel skulle vara att krypa ner i en nybäddad säng med rena lakan.

Då ger skåpet upp. Inte helt och hållet, fläkten går men luften är kallare än en isbjörns rövhål. Fan!

Maria får panik, googlar efter ett nytt. 5000 tusen spänn. Jag biter mig i underläppen och går in i badrummet till det döende skåpet.

Nu till en liten hemlis! Ni får lova att inte berätta för Maria!

På insidan av skåpet finns en beskrivning om hur man återställer skåpet om temperaturbegränsaren har utlöst. Hehe.

Jag går ut och lägger på en bekymrad min.

“-Hmm. Det kan vara en säkring som gått och det brukar finnas en knapp för återställning någonstans i skåpet. Nu är jag för trött men ska kolla på det i morgon.” säger jag.

Maria googlar och kommer fram till samma slutsats. Hon tittar på mig med beundran i blicken. Hennes blick kan inte ljuga. Den säger att den där mannen är fantastisk, händig, vet lite om nästan allt och han är fanimej min!

Idag efter jobbet fixade jag skåpet. Lossade på två skruvar och drar fram motorpaketet, trycker på den röda knappen och monterar tillbaka. Det var gjort på två minuter. Maria blev överlycklig. Hon hade oroat sig hela dagen och sett ett liv i misär framför sig. “-Det kan löna sig detta.” sa hon med glittrande ögon. Hehe…….undrar vad hon menade med det? Får jag åka och köpa någon elektrisk pryl eller? Skåpet är iallafall lagat och mina pyjamasbyxor doftar underbart!

Mvh Ade!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.